En första presentation
Godmorgon!
Sitter här vid mitt köksbord med en kopp rykande varmt te och känner mig sådär förväntansfullt pirrig! Jag har bloggat i många år, 7 år för att vara exakt. Jag har skrivit om allt och ingenting i tid och otid. Det var faktiskt inte länge sedan som jag med tungt hjärta lade av med bloggandet. För att jag kände att jag lämnade ut så mycket men inte fick något tillbaka. Men det är alltid något speciellt med att starta upp en ny blogg. Det känns lite extra pirrigt med just den här. För den här är viktig. Som jag skrivit i min presentation så har jag själv varit på jakt efter en blogg som denna. Om information överlag om det jag kommer genomgå. Men kommit upp blankt. Inte hittat någonting. Många bloggar om transexualitet har jag hittat, men det är inte riktigt det jag letat efter ändå, även om vissa av deras funderingar kunnat appliceras på mig så har det inte känts riktigt rätt. Därför tycker jag detta är viktigt. Jag vill nå ut till andra människor med "min typ" av könsdysfori. Kanske kunna inspirera någon att ta steget att påbörja en utredning, stötta någon som tycker det känns jobbigt att komma ut eller bara kunna vara ett bollplank för en med funderingar. Jag vet att denna bloggen kommer bli väldigt självutlämnande, men jag tror och hoppas att jag också kommer få mycket tillbaka!
Sen känns denna bloggen viktig på ett annat sätt också, på ett mer personligt plan. Jag är en person som har lätt för att uttrycka mig i skrift men desto svårare i tal. Jag har försökt så gott jag kan att förklara för mina nära och kära vad det är jag vill och känner, men det är svårt. Jag får inte alltid fram allt och kommer senare på saker jag borde sagt och som sen aldrig blir sagda. Så min förhoppning är att de i min närhet kommer förstå vad det är jag går igeom mycket bättre. Fördelen med att ha det i skrift är att de, och alla andra, kan gå tillbaka och läsa vad det är jag skrivit, för det är lätt att annars glömma då det kan bli en hel del att bearbeta, speciellt som en nära familjemedlem så förstår jag att det är svårt att helt ta in och förstå. På samma sätt som det är svårt för mig att få allting sagt när man pratar om det så kanske det är svårt för dem att komma på vilka frågor de ska ställa. Här kan de ställa frågorna de kommer på, eller så kanske någon annan hinner före, eller så skriver jag om det självmant. På ett eller annat sätt så hoppas jag att de kommer få svar på sina funderingar i alla fall :)
Vad menar jag då med "min typ" av könsdysfori?
Könsdysfori är för det första ett ord jag nyligen stött på. Tidigare har jag använt mig av "könsidentitetsstörning" men som jag förstått det så har dom bytt ut det ordet just för att det låter negativt med "störning". Men könsdysfori är då att man på ett eller annat sätt inte identifierar sig med sitt biologiska kön. När jag var på min utredning så ritade min utredare, Cecilia, upp en linje som såg ut ungefär så här
En CIS-person är "En person vars juridiska kön, biologiska kön, könsidentitet och könsuttryck är linjärt, hänger ihop och alltid har hängt ihop enligt normen." och en transsexuell person är då det motsatta, "En person som upplever sig vara av annat kön än det juridiska kön en tilldelades vid födseln och som har en vilja att förändra kroppen helt eller delvis med exempelvis kirurgi eller hormonbehandling." (För att hitta förkaringar till diverse ord så rekomenderar jag denna sida, där jag också tagit dessa förklaringar ifrån! http://www.rfsl.se/?p=410)
Sen har vi då "Min typ". Som ni ser är jag lite där mittemellan. Jag identifierar mig varken som kvinna eller man. Jag är varken CIS eller Transsexuell. Cecilia frågade mig "om detta var Ryssland och du var tvungen att välja ett kön, skulle du välja man då?" Jag svarade ja på det och därför ligger "Min typ" inte helt i mitten utan lite mer åt det transsexuella hållet.
Jag känner dock att jag drar iväg lite nu! Jag har inte ens börjat med det jag skulle börja med, en presentation aka en snabb summering av mitt liv:
Jag föddes hösten -92 på Huddinge sjukhus och mina föräldrar döpte mig till Caroline. Jag har tre bröder som är 2,4 och 6 år äldre än mig och när jag var åtta så blev jag stolt storasyster till en liten söt flicka. Jag bodde hos mina föräldrar tills jag var 18, flyttade in hos min dåvarande fästman till Jakobsberg, var en sväng till Norrland men hann aldrig riktigt bosätta mig där utan flyttade in hos mor och far igen. Tog studenten och drog sen utomlands, 4½ månader i Cambridge och 4½ månader i Paris, de bästa nio månaderna i mitt liv! Var hemma i Stockholm i två månader innan flyttlastet till Karlstad gick. Bodde där i ett år och pluggade till socionom, det var under min tid här som tankarna kring min könsidentitet startade! Min far blev sen sjuk så jag tog ett studieuppehåll och flyttade åter hem till Stockholm. Bodde hemma några månader men flyttade sen in i en liten stuga på min väns och hennes föräldrars tomt där jag nu bor. Min vän är nu även min flickvän! Så kan det gå :) Är nu nyligen fyllda 22 och faktiskt på min födelsedag så började jag min utredning! Jag jobbar som personlig assistent och trivs jättebra. Tänkte stanna här i Stockholm ungefär ett år till och till höstterminen-15 så är planen att flytta tillbaka till Karlstad och fortsätta min utbildning! Förhoppningen är att vara klar med utredningen tills dess och det lät på Cecilia som om det borde gå så det känns bra! :)
En inte så gammal Caroline!
Vissa delar av mitt liv lär jag gå in lite djupare på i framtida inlägg, men jag känner att det nog räcker för nu! Det blev ett himla långt inlägg märker jag. Är visst lite ivrig på att komma igång! :) Jag känner mig lite nervös dock! Kommer folk höra av sig? Kommer min blogg uppskattas? Kommer jag kunna hjälpa någon? Ah, många frågor men inga svar. Tiden får utvisa det helt enkelt! Nu är det dags för mig att fylla på min kopp med lite nytt varmt te, så hörs vi av igen senare!
- Cim
- Cim
