Innan jag kom på detta med vem jag är så älskade jag klänningar! Så skönt att gå i, så fint, så härligt! Men de senaste åren då så har jag haft en väldigt manligt kodad klädstil. Vilket egentligen är fel, för just mig alltså. Visst för att jag sagt att om jag måste välja så känner jag mig mer som man än kvinna, men om jag inte behöver välja mellan de binära könen så är jag något mittemellan eller båda två. Lite genderfluid. Framförallt så vill jag inte bli könad som kvinna, MEN det betyder inte att jag inte kan gilla mina bröst och höfter eller vilja ha kvinnliga kläder,. Jag har bara valt att dölja dessa och inte ha de kläderna just för att folk i dagsläget redan könar mig som kvinna och jag har velat undvika att spä på det. Till vardags trivs jag bäst med att dölja bröst och höfter, och jag älskar att ha kostym osv. men det betyder inte att jag ALLTID vill det.

 

Så var jag i förrgår ensam hemma hos mamma. Snubblade över en klädställning med alla mina gamla klänningar och jag kände.. screw this! Och så provade jag massa klänningar. Och jag ÄLSKADE det! Jag kände mig inte mer som kvinna för att jag hade klänning! Jag kände mig definitivt inte mindre JAG bara för att jag hade klänning! Jag är fortfarande Cim, har fortfarande pronomen hen och ser mig fortfarande som varken eller. Så länge JAG får välja vad jag har på mig, så länge ingen försöker tala om för mig att jag borde ha på mig det ena eller det andra för att det på något sätt passar dem eller deras event bättre, så kanske jag har på mig klänning någon gång. För att JAG vill det och skulle trivas i det.