Ikväll känner jag ångest. Enormt med ångest. Det är inte så ofta den slår till, men när den gör det så gör den det rejält. Det värsta är att jag inte ens riktigt vet vad den beror på. Det kan vara lite av varje. Dysfori, saknad, skam, sjukdomsinsikt,ilska, förvirrning, ensamhet, oduglighet, själväckel, tomhet.. ja listan verkar kunna göras hur lång som helst. 

 

Det började komma krypandes under kvällen och efter middagen kände jag att jag behövde komma ut, att jag inte kunde sitta kvar i lägenhet en sekund till. Bytte om till träningskläder och gav mig ut på en springtur trots att jag precis ätit middag och var ganska mätt. Jag sprang tils vaderna smärtade, pressade ett tag till. Promnerade resten förutom när jag sprang allt vad jag orkade i några meter. Jag vet inte om andnöden berodde på dålig kondis eller ångest. Jag ville bara lägga mig på grusvägen i fosterställning och försvinna. 

 

 

Att få ligga i sängen och bara gråta ut allt vore så jävla skönt, men inte en tår kommer fram. Allt sitter i bröstet och snörper ihop. Är både glad och arg över att jag ständigt försöker vara en renlevnadsmänniska för hade jag haft någon typ av alkohol och cigg hemma så hade jag suttit ute på balkongen hela natten. Det hade å andra sidan framkallat mer ångest imorgon så antar det är lika bra.