Ljuset i tunneln
Senast jag var hos Mats Holmberg, min hormonläkare, så sa han att jag skulle ringa så fort jag frysit ner mina ägg så skulle han skriva ut recept på testosteron. Ringde i torsdag och fick till svar att det inte gick att komma fram pga tekniskt fel eller liknande. Letade då upp Mats mailadress och skickade iväg ett mail. Inget svar på torsdagen. Inget svar på fredagen. Helg. Måndagen kom och jag försökte ringa igen. Kom fram men skulle välja mellan massa alternativ där jag inte kände att något riktigt passade. Var också mitt upp i ett 13 timmars pass på jobbet så kunde inte sitta och finurla allt för mycket. Så någon timme senare när jag tittade till mig mail så hade jag fått svar
"Hej
Recept är skickat
Mats"
Så få ord, så stor skillnad! Det gjorde att jag till och med satte hårt mot hårt mot min telefonfobi och ringde apoteket för att höra om de hade Tostrex inne, vilket de hade! Vi skulle nämligen till apoteket ändå med vår brukare och självklart drog allt ut på tiden lite men till slut kom vi till apoteket, med 30 mnuter till godo, och jag fick äntligen hålla mitt efterlängtade testosteron i mina händer!
Det hela firades med lite sushi och godis! Har dessutom planerat in en testofest för mina vänner på torsdag för att fira lite extra ^^ Det enda tråkiga med denna dag är att det är rätt uppenbart att vissa helt enkelt inte bryr sig. T.ex stora delar av min familj. Jag la upp en bild på vår familjegrupp på facebook och nästan alla har sett den. Ingen har dock orkat sig med besväret att likea eller skriva ett simpelt grattis eller lycka till. Jag vet inte, men för mig så blir det då helt uppenbart att de skiter i att det här är något som är så otroligt viktigt för mig. En resa som jag har ägnat två år åt och nu äntligen nått i mål på. Eller så tänker de bara att det är en fas och att jag är omogen typ. I vilket fall så rör det dem inte i ryggen för de är så upptagna med sitt så ett simpelt grattis har de inte tid att skriva. Men det gör kanske bara mig lättkränkt, så som det brukar heta när jag tar illa upp. Vilket såklart gör mig väldigt ledsen. Men jag antar att jag får suga åt mig av alla andra underbara människor som kommenterar, grattar och önskar mig lycka till istället för att lägga energi på dem som inte gör det <3
Nu börjar nästa fas på denna resa och jag är så jävla redo!
Så få ord, så stor skillnad! Det gjorde att jag till och med satte hårt mot hårt mot min telefonfobi och ringde apoteket för att höra om de hade Tostrex inne, vilket de hade! Vi skulle nämligen till apoteket ändå med vår brukare och självklart drog allt ut på tiden lite men till slut kom vi till apoteket, med 30 mnuter till godo, och jag fick äntligen hålla mitt efterlängtade testosteron i mina händer!
Det hela firades med lite sushi och godis! Har dessutom planerat in en testofest för mina vänner på torsdag för att fira lite extra ^^ Det enda tråkiga med denna dag är att det är rätt uppenbart att vissa helt enkelt inte bryr sig. T.ex stora delar av min familj. Jag la upp en bild på vår familjegrupp på facebook och nästan alla har sett den. Ingen har dock orkat sig med besväret att likea eller skriva ett simpelt grattis eller lycka till. Jag vet inte, men för mig så blir det då helt uppenbart att de skiter i att det här är något som är så otroligt viktigt för mig. En resa som jag har ägnat två år åt och nu äntligen nått i mål på. Eller så tänker de bara att det är en fas och att jag är omogen typ. I vilket fall så rör det dem inte i ryggen för de är så upptagna med sitt så ett simpelt grattis har de inte tid att skriva. Men det gör kanske bara mig lättkränkt, så som det brukar heta när jag tar illa upp. Vilket såklart gör mig väldigt ledsen. Men jag antar att jag får suga åt mig av alla andra underbara människor som kommenterar, grattar och önskar mig lycka till istället för att lägga energi på dem som inte gör det <3
Nu börjar nästa fas på denna resa och jag är så jävla redo!
- Cim
