Sista besöket hos psykolog!
I fredags var jag till Sabbatsberg för mitt sista möte med psykologen. Vi pratade lite om vad vi pratat om hos andrologen, om mitt samtal med farfar och så summerade vi lite vi har pratat om under mina besök hos henne. Så sa hon att "Vad jag kan se så finns det ingen anledning till att inte ge dig diagnosen "könsidentitetsstörning utan närmare specifkation". Åååh, alltså den känslan! Hade den i ett par sekunder i alla fall. För jag tänker och vågar inte hoppas förrän det är sant. Jag frågade på en sida jag är med på facebook vad som då skulle kunna stoppa mig att få den diagnosen om nu min psykolog som jag träffat flera gånger och haft massa samtal med säger att hon inte ser någon anledning för att inte mig diagnosen, fick detta till svar:
"Alltså det är i princip du själv som ger dig diagnosen. De där utredarna ska bara kolla att du förstår vad det innebär... ungefär så...
Jag vet inte vad som skulle vara direkta hinder. En extrem psykos eller något annat som gör att en tappat verklighetsuppfattningen... men då kan man få diagnos när de sakerna är avhjälpta."
Jag vet inte vad som skulle vara direkta hinder. En extrem psykos eller något annat som gör att en tappat verklighetsuppfattningen... men då kan man få diagnos när de sakerna är avhjälpta."
Vilket ju känns bra, för då är det ju inget som hindrar det. Men ändå kan jag inte slappna av. Tänk om... Jag ska ju träffa läkaren, Cecilia, på fredag och jag vet inte om jag kommer få diagnos då eller vad det är för möte? Jag hoppas det iallafall, det vore så jäkla skönt! Måste ta upp det där med att frysa ner ägg också för det tar ju ett tag. Först lite väntetid, sen börjar jag någon sorts hormonbehandling i 2 veckor innan de plockar äggen och sen direkt efter kan jag isåfall börja på testo!
- Cim
