Idag på jobbet så var vi i en simhall. Jag tänkte att jag går igenom omklädningsrummet för män eftersom att jag är där som assistent. Var dock en annan assistent med också, en manlig, så när det var dags att gå in så kom en ansvarig fram och sa att dom kunde ta den vägen och pekade på en dörr och så sa hon till mig "följ med så kan vi gå igenom tjejernas omklädningsrum". Jag borde ju sagt emot. Men vad skulle jag ha sagt? Skulle det inte bara bli konstigt? Hur som helst så gnagde det i mig hela tiden där. Var dessutom sådär kvavt varmt inne vid bassängen så kunde inte gå med tjocktröja och jag kände mig bara extremt medveten om min kropp. Jag kände mig så otroligt obekväm under den timmen så det finns inte.

En annan grej med just simhallen är att jag känner att jag inte kan göra mitt jobb. Det är då så att vi är två som assisterar just då och en måste vara i bassängen. Förra gången blev jag bedd att vara det. Jag kunde få låna badshorts och en sportBH men jag kände bara.. aldrig i livet. Skulle sluta med en ångestattack, utan tvekan. Att vara så naken skulle aldrig funka för mig, vilket jag då också förklarade. Vi fick skippa att åka dit den gånger. Det känns ju jävligt surt. Att sätta stop för det min brukare ska göra för att jag inte kan. Så ska det inte vara. Jag ska finnas där och kunna hjälpa till i alla situationer. Det löste sig efteråt då vi ser till att den andra alltid kan vara i bassängen. Men känns ändå så jävla dumt.

Om en vecka ska jag äntligen få träffa psykologen. Ser fram emot det samtidigt som jag är jättenervös. Men det går nog bra. Det måste gå bra.