Idag har jag varit på utredningen igen. Andra gånger jag är där på CASM, träffade läkaren igen. Denna gången hade hon två saker vi skulle gå igenom. Först var det en jävla massa papper med frågor om vad jag känner mig som, hur jag tror folk ser mig, hur jag skulle vilja se ut osv, fick betygsätta 1-10. Hon frågade också mycket frågor om varför jag känner som jag gör. Varför vill jag inte vara kvinna. Varför kan jag inte bara vara intergender utan hormoner/operation osv. Sen så ritade hon återigen upp den där linjen med CIS längst åt vänster på 0 och Trans längst till höger på 10, och så ritade hon en ring på 2an och sa att hon bedömde att jag låg där. Jag typ.. blev helt stum. Vadå på 2an? Så sa hon att hon kände lite 50/50 om jag skulle gynnas av att få hormoner eller inte. Jag känner liksom lite.. när jag flera gånger sa att jag inte vill vara/känner mig som kvinna.. hur kan hon då placera mig så nära CIS? Får liksom inte riktigt ihop det. 

 

Var ju och lämnade blodprov för en vecka sen också och de visade tydligen på att jag har förhöjda testosteronnivåer. Alltså högre än vad som är normalt för kvinnor. Vi snackade lite om hormoner i övrigt också. Hon sa att, om jag nu får det, så kan man göra så att jag får en väldigt låg dos och går på den tills jag är nöjd med rösten, och sen slutar. För rösten går ju inte tillbaka. Men vadå.. jag vill ju inte sluta för resten av kroppen går ju tillbaka då. Jag menar.. det är ju inte så att jag går under om rösten blir mörkare än vad jag tänkt mig, så länge resten av kroppen blir som jag vill.

Sen gjorde hon ett annat test som inte hade med könsdysforin att göra utan mer psykologiskt. Så fick svara på massa frågor och hon sa sen att jag eventuellt har en depression då vissa av mina svar tydde på det. Men hon sa också att det var svårt att säga helt eftersom att jag ju fortfarande är i stor sorg efter min pappa. Hon sa sen att hon skulle skriva en remiss till en av deras psykologer som jag kommer få träffa ett par gånger som ska gräva lite djupare.

 

När jag gick därifrån så kände jag mig rätt tom. Var inge kul alls att hon kände 50/50, för jag känner 0/100. Jag vet vad jag vill och kommer må bättre av. Men det är så jävla svårt när man sitter där och blir bombarderad med 1000 frågor och pressad tid så man måste svara allt och kanske inte heller får allt sagt som man vill ha sagt. Just nu känner jag att allt bara är lite bajs. En jävla tur att jag och Elin åker till Prag imorgon och stannar en vecka, behöver verkligen komma ifrån ett tag nu.